Behandling av meningokockinfektion

Antibakteriell behandling för meningokockinfektion

Vid generaliserad meningokockinfektion är penicillinbehandling med höga doser fortfarande effektiv. Bensylpenicillinkaliumsalt administreras intramuskulärt med en hastighet av 200 000–300 000 U/kg per dag. För barn i åldern 3–6 månader är dosen 300 000–400 000 U/kg per dag. Den dagliga dosen administreras i lika delar var fjärde timme utan nattuppehåll. För barn under de första 3 månaderna i livet rekommenderas att förkorta intervallen till 3 timmar.

Vid svåra fall av meningoencefalit, och särskilt ependymit, är intravenös bensylpenicillinbehandling indicerad. En tydlig klinisk effekt observeras inom 10–12 timmar efter påbörjad penicillinbehandling. Minskning av penicillindosen rekommenderas inte förrän hela kuren är avslutad (5–8 dagar). Vid denna tidpunkt förbättras allmäntillståndet, kroppstemperaturen återgår till det normala och meningeala symtomen försvinner.

Även om penicilliner är effektiva vid behandling av meningokockinfektioner, bör man för närvarande föredra cefalosporinantibiotikumet ceftriaxon (Rocephin), som penetrerar väl in i cerebrospinalvätskan och långsamt elimineras från kroppen. Detta gör att administreringen kan begränsas till en eller två gånger dagligen med en maximal dos på 50–100 mg/kg per dag.

För att övervaka antibiotikabehandlingens effektivitet utförs en lumbalpunktion. Om den flytande cytosen inte överstiger 100 celler/mm3 ^och är lymfocytisk, avbryts behandlingen. Om pleocytosen förblir neutrofil, bör antibiotikabehandlingen fortsätta med föregående dos i ytterligare 2-3 dagar.

Kombination av två antibiotika rekommenderas inte, eftersom det inte förbättrar behandlingseffektiviteten. Kombinerad antibiotikaanvändning bör endast övervägas vid bakteriell infektion (stafylokocker, proteus, etc.) eller utveckling av variga komplikationer, såsom lunginflammation, osteomyelit, etc.

Vid behov kan natriumsuccinat (kloramfenikol) förskrivas i en dos på 50–100 mg/kg per dag. Den dagliga dosen administreras uppdelat på 3–4 doser. Behandlingen fortsätter i 6–8 dagar.

Symtomatisk behandling av meningokockinfektion

Tillsammans med etiotropisk behandling för meningokockinfektion administreras en rad patogenetiska åtgärder för att bekämpa toxicos och normalisera metaboliska processer. För detta ändamål ges patienterna en optimal mängd vätska genom att dricka och intravenösa infusioner av 1,5 % reamberinlösning, reopolyglycin, 5–10 % glukoslösning, plasma, albumin och andra substanser. Vätska administreras intravenöst med en hastighet av 50–100–200 mg/kg per dag, beroende på ålder, tillståndets svårighetsgrad, vätske- och elektrolytbalans och njurfunktion. Donatorimmunglobulin är också indicerat, och probiotika (Acipol, etc.) förskrivs.

I mycket svåra fall av meningokockemi i samband med akut binjurebarksvikt bör behandlingen påbörjas med intravenös vätskeadministrering (t.ex. hemodez, rheopolyglucin, 10 % glukoslösning) tills puls uppträder, följt av hydrokortison (20–50 mg). Den dagliga glukokortikoiddosen kan ökas till 5–10 mg/kg prednisolon eller 20–30 mg/kg hydrokortison. När puls uppträder bör vätskeadministrering övergå till intravenöst dropp.